Då var det dags för Del 2 i de taktiska bitarna av spelet fotboll. Jag vill poängtera att den tänkta målgruppen för detta lilla försök att förklara fotbollens begrepp är personer som inte själva har så stora kunskaper. Läsare som har spelat fotboll på en hygglig nivå har redan högre kunskaper än vad dessa inlägg ger.
Överbelastning har funnits under lång tid och i många varianter. Exempel på detta är att fylla på med spelare framför målvakten vid hörnor. En annan variant är att köra med två stycken defensiva mittfältare framför två mittbackar och på så vis få övertag i en yta där många målchanser skapas. Djurgården var exempelvis mycket framgångsrik med tre stycken centrala mittfältare när man spelade 4-3-3 mot övriga svenska lag som spelade 4-4-2. Där kant spelarna inte klev in i mitten. På så vis överbelastade Djurgården mittmittfältet.
När man inom fotbollsfamiljen idag pratar om överbelastning så menar man framför allt att det anfallande laget väljer att mata bollar mot en yta där flera anfallande spelare löper in i den ytan. Drillo utnyttjade det till fullo som Norsk förbundskapten. Spelet var enkelt. Långa bollar från vänsterbacken slogs mot höger yttermittfältare (Jostein Flo) som var en fantastisk huvudspelare. Ett antal spelare kom i fart in mot samma yta för att ta hand om den vunna nick duellen. Att försvara sig mot detta är väldigt svårt om laget spelar zonförsvar. Det Norska exemplet är ett exempel på där större delen av spel idén går ut på att överbelasta oavsett motståndare. Inom svensk fotboll är det mer vanligt att lagen innan match identifierar vart motståndarna har sin svaghet och på så vis anfaller mot just den ytan eller spelare.
Som försvarande lag är motdraget styrning av spelet. Styrning är svårare att se som lekman. Om jag fortsätter med det Norska exemplet så var motmedlet att helt enkelt styra spelet till den norska högerbacken istället för vänsterbacken. Norrmännens motståndares anfallare skulle helt enkelt se till att bollen inte hamnade hos den norska vänsterbacken. Styrning av spelet handlar om att få motståndarens svaga spelare att hålla i bollen. När bollen väl hamnar där så sätter laget in sin press. Mot förra årets Hammarby valde motståndarna att styra bort spelet från Petter Andersson och Chanko så att dessa inte skulle få bollen rättvända centralt på offensiv planhalva. Lösningen var att få ut bollen till framför allt Hammarbys vänstersida där Haris och Emil ansågs vara lättast att vinna bollen ifrån.
Styrning är väldigt effektivt när motståndarna har stor nivå skillnad på spelarna eller när det egna laget har stor nivå skillnad på spelarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar