Då blir det andra elvan för säsongen. Elvan är framför allt baserad på de två träningsmatcherna som spelades i helgen mot Norrköping och Östersund.
Februarielvan för mig är följande elva:
----------------------Poppen-----------------------
David-------- Traoré ---------Igor -----------Emil
---------------Chanko------Mikkel-----------------
Haris-------------------------------------------Helg
----------------------Castro------------------------
----------------------Charlie------------------------
Motivering:
Precis som föra månaden så väljer jag att spela med två stycken defensiva mittfältare centralt. Detta medför att yttermittfältarna får friare roller vilket också överensstämmer med hur Bajen matchades under lördagen.
Poppen är fortfarande kvar i mål i brist på konkurrens. David är kvar som högerback men behöver helt klart höja sig för att behålla platsen. Huvudkonkurrenten José övertygade inte i lördags och därför behåller David platsen. Jag tycker att David måste höja sig. Framför allt i sitt offensiva spel. Med nuvarande spelsystem är det väldigt viktigt att ytterbackarna fyller på i anfallen och skapar alternativ när yttermittfältaren drar sig inåt i banan.
Traoré tar högermittbackplats efter en stabil insatts mot Norrköping och förpassare José till bänken. José övertygade inte som ytterback mot Östersund. Trots det så tror jag att med Igor, Monday samt Törnstrand som konkurrenter i mitten så blir det nog störst chans på kanten för José. Konkurrensen om mittbacksplatserna har helt plötsligt blivit riktigt bra. Som vänsterinnerback väljer jag Igor men jag kunde lika gärna valt Monday. Jag försvarar mitt val med att jag tycker Igor utstrålar större ledaregenskaper och ett bättre passningsspel. Igor kan bli den ledaren som försvaret saknat sedan Petúr lämnade. Å andra sidan mötte han sämre motstånd än var Monday gjorde. Emil blir kvar på vänsterkanten. Mot Norrköping var Emil spel omvänt mot David. Emil var okej framåt men virrig i positionsspelet bakåt vilket han måste jobba på.
Som defensiva innermittfältare är valet enkelt. Gaete dominerade inte mot Östersund vilket han måste göra för att ha en startchans. Mikkel överglänste en okej Chanko mot Peking och eftersom Söderström är skadad så blir dessa två startmän i februari. Men jag tror att det kommer bli en hård kamp mellan Söderström och Mikkel om platsen bredvid Chanko. Centralt bakåt ser det spännande ut. Både de defensiva mittfältarna och mittbackarna ser bra ut och framför allt finns det både tyngd och rutin. När dessutom Rami kommer tillbaka så kanske vi slipper leva med hjärtat i halsgropen så fort bollen dimper ned i Bajens straffområde.
Så till det stora sorgebarnet just nu, yttermittfältarna. Helg levererade en okej insatts i lördags och gör vad som kan förväntas av honom och därför är han just nu självskriven. Däremot tycker jag Haris inte alls kommer upp i den nivån som han måste hålla. Bajen kom knappt runt på Norrköpings vänstersida och det var inte på grund av att Gunnarsson blivit snabbare en tidigare eller brist på bollar att jobba med. Snarare var det omständigt, uteblivna djupledslöpningar och tendens till att göra allt krångligare än vad det är. Freddy Söderberg och Maic spelade på kanterna den andra matchen men inte heller dom imponerade, om man bortser från 20 minuter av Maic och Freddys framspelning till målet, så såg det segt ut. Både Maic och Freddy är väldigt nära en startplats, på Haris bekostnad, om spelarna lyckas höja sig lite. Haris får i brist på annat en plats i februarielvan.
Förra månaden var Castro högerbräddare. Castro var bäst av alla under första halvleken men mattades i andra i lördags. Klarar Castro att spela lite enklare så blir han perfekt som släpande forward. Castro flyttas därför upp från högermittfältet till släpande anfallare på bekostnad av Nathan. Nathan gjorde en stabil insatts men dominerande inte mot sämre motstånd och åker ur min startelva.
Charlie är självskriven som spets i anfallet.
lördag 28 februari 2009
lördag 21 februari 2009
Del 4 Press eller falla
Press eller falla låter som ett ganska enkelt tema och det är det. Anledningen att jag tar upp det är att jag match efter match, säsong efter säsong hör åskådare ropa eller ge helt befängda kommentarer, när det gäller hur försvarsspelarna ska agera när motståndarna vinner boll och startar en kontring. Den oskrivna regeln är enkel. Har inte det försvarande laget någon som stöter på bollhållaren ska försvaret falla, dvs. springa hemåt. Undantaget är om det bollförande laget rullar boll i backlinjen och det försvarande laget således har hela eller stora delar av laget på rätt sida om bollen. Svårare en så är det inte.
söndag 15 februari 2009
Del 3 Lågt eller högt försvarsspel
Nu till den tredje delen av fotbollens begrepp. Lågt eller hög försvarsspel. Lågt eller högt försvarsspel är egentligen rent begreppsmässigt lite märkligt. Alla lag använder sig av lågt försvarsspel när det motståndarlaget har hörna eller har etablerat sig på det försvarande lagets planhalva. På motsvarande sätt använder sig i stort sätt alla av högt försvarsspel i samban med egna hörnor eller vid frisparkar precis utanför motståndarnas straff område. Men detta utesluts när vi inom fotbollen pratar om högt och låg försvarsspel.
Det handlar istället om när laget sätter in sin press. Press innebär att det försvarande laget prövar att ta bollen av det bollförande laget med flera spelare som kliver upp mot motståndarna som har bollen. För att pressen ska bli effektiv måste hela laget agera ihop. Det innebär exempelvis att anfallarna kliver fram på den bollhållande motståndarbacken. Som i sin tur prövar att passa bollen till sina närmaste medspelare men dessa har det försvarande laget markerat upp. Vilket gör att bollhållaren hamnar i en svår situation och tvingas till bakåtspel eller att slå en längre boll. Vilket som regel är enklare för motståndarna att vinna.
Om pressen sätts in högt upp på motståndarnas planhalva så måste helt enkelt hela laget flytta upp för att krympa ytorna. Detta gör att försvarsspelet blir högt. Om det försvarande laget väntar med pressen till det bollhållande laget exempelvis har kommit över halva planen så står försvarande laget lågt. DVS nära sin egen målvakt.
Vad blir det då för konsekvenser?
Det naturliga är att det laget med högst försvarsspel blir det laget som har mest bollinnehav eftersom motståndarna inte har tid att rulla runt bollen innan pressen sätts in. Det laget med lågt försvarsspel har som regel fler spelare mellan bollen och det egna målet eftersom ytan som det bollförande laget har att spela på minskar och det blir på så sätt svårare att spela bollen framåt. Det går med andra ord att försvara sig effektivt med ganska mediokra fotbollspelare, rent tekniskt sätt, med ett lågt försvarsspel därför används det som regel av det lag med bristande teknik. Men det finns många undantag. Exempelvis spelar ofta italienska lag med lågt försvarsspel. Framför allt på bortaplan trots att laget kan vara helt överlägset kvalitetsmässigt vad gäller teknik.
Eftersom det är enklare med ett lågt försvarsspel varför använder sig så inte alla av det?
Det finns flera orsaker. Det största problemet med lågt försvarsspel är att det är svårt att göra mål om även motståndarna spelar med lågt försvarsspel eller inte behöver anfalla. Det innebär att laget för eller senare behöver ställa om till ett högt försvarsspel, exempelvis när laget hamnar i underläge. Annars kommer det laget som leder, när det har bollen rulla den obehindrat mellan backlinjen och mittfältet tills matchen är slut. Lag med högt försvarsspel menar jag inte är lika beroende av det första målet i matchen utan laget kan fortsätta med sitt spel oavsätt vad som händer i matchen.
Med lågt försvarsspel så innebär det nästa alltid att motståndarna har mer bollinnehav. Det är väldigt jobbigt att inte hålla i bollen. Det lag som håller i bollen kan ”vila” medan det försvarande laget hela tiden måste rätta sig i sina positioner. Dessutom är det längre till målet när man väl vinner bollen. Vilket gör att inga direkta målchanser ”fås till skänks” utan måste själv skapas. Vid högt försvarsspel kan laget stressa sig till målchanser och på så vis vinna bollen nära straffområdet och direkt kliva fram och skjuta. Å andra sidan är det mycket lättare att skapa målchanser när motståndarna står högt och misslyckas i sin press. Då får det bollförande laget mycket stora ytor att ställa om på och på så vis skapa klara målchanser. Dessutom behöver laget inte anfalla med lika många spelare vid sådana omställningar eftersom det försvarande laget som regel har färre spelare mellan bollen och det egna målet vilket gör att ett lag med lågt försvarsspl inte behöver lika många spelare med offensiva kvaliteer.
Lag med lågt försvarsspel får också lätt en tråkstämpel. Eller vad sägs om Gefle, Kalmar, Norge, Sverige eller Grekland alla med lågt försvarsspel. Jämför vi med Barcelona, Spanien, Portugal eller Brasilien som alla har högt försvarsspel.
Generellt kan man alltså säga att det är effektivt att stå lågt med försvaret men det kan bli problem när man själv måste anfalla, hålla i bollen och trycka på. Dessutom är det laget med lågt försvarsspel beroende av bra huvudspelare. Då ett motståndarnas vapen mot lag med lågt försvarsspel blir att lyfta in bollar i straff området. Vid högt försvarsspel är det viktigt att mittbackarna är snabba. Vilket vi Hammarbyare bittert fick erfra 2002 när Bajen gick från lågt försvarsspel tillhögt försvarsspel men behöll Johan Andersson och Jonas Stark som mittbackspar. Dessa två rubusta mittbackar fungerade dock mycket bra vid lågt försvarsspel 2001.
Det handlar istället om när laget sätter in sin press. Press innebär att det försvarande laget prövar att ta bollen av det bollförande laget med flera spelare som kliver upp mot motståndarna som har bollen. För att pressen ska bli effektiv måste hela laget agera ihop. Det innebär exempelvis att anfallarna kliver fram på den bollhållande motståndarbacken. Som i sin tur prövar att passa bollen till sina närmaste medspelare men dessa har det försvarande laget markerat upp. Vilket gör att bollhållaren hamnar i en svår situation och tvingas till bakåtspel eller att slå en längre boll. Vilket som regel är enklare för motståndarna att vinna.
Om pressen sätts in högt upp på motståndarnas planhalva så måste helt enkelt hela laget flytta upp för att krympa ytorna. Detta gör att försvarsspelet blir högt. Om det försvarande laget väntar med pressen till det bollhållande laget exempelvis har kommit över halva planen så står försvarande laget lågt. DVS nära sin egen målvakt.
Vad blir det då för konsekvenser?
Det naturliga är att det laget med högst försvarsspel blir det laget som har mest bollinnehav eftersom motståndarna inte har tid att rulla runt bollen innan pressen sätts in. Det laget med lågt försvarsspel har som regel fler spelare mellan bollen och det egna målet eftersom ytan som det bollförande laget har att spela på minskar och det blir på så sätt svårare att spela bollen framåt. Det går med andra ord att försvara sig effektivt med ganska mediokra fotbollspelare, rent tekniskt sätt, med ett lågt försvarsspel därför används det som regel av det lag med bristande teknik. Men det finns många undantag. Exempelvis spelar ofta italienska lag med lågt försvarsspel. Framför allt på bortaplan trots att laget kan vara helt överlägset kvalitetsmässigt vad gäller teknik.
Eftersom det är enklare med ett lågt försvarsspel varför använder sig så inte alla av det?
Det finns flera orsaker. Det största problemet med lågt försvarsspel är att det är svårt att göra mål om även motståndarna spelar med lågt försvarsspel eller inte behöver anfalla. Det innebär att laget för eller senare behöver ställa om till ett högt försvarsspel, exempelvis när laget hamnar i underläge. Annars kommer det laget som leder, när det har bollen rulla den obehindrat mellan backlinjen och mittfältet tills matchen är slut. Lag med högt försvarsspel menar jag inte är lika beroende av det första målet i matchen utan laget kan fortsätta med sitt spel oavsätt vad som händer i matchen.
Med lågt försvarsspel så innebär det nästa alltid att motståndarna har mer bollinnehav. Det är väldigt jobbigt att inte hålla i bollen. Det lag som håller i bollen kan ”vila” medan det försvarande laget hela tiden måste rätta sig i sina positioner. Dessutom är det längre till målet när man väl vinner bollen. Vilket gör att inga direkta målchanser ”fås till skänks” utan måste själv skapas. Vid högt försvarsspel kan laget stressa sig till målchanser och på så vis vinna bollen nära straffområdet och direkt kliva fram och skjuta. Å andra sidan är det mycket lättare att skapa målchanser när motståndarna står högt och misslyckas i sin press. Då får det bollförande laget mycket stora ytor att ställa om på och på så vis skapa klara målchanser. Dessutom behöver laget inte anfalla med lika många spelare vid sådana omställningar eftersom det försvarande laget som regel har färre spelare mellan bollen och det egna målet vilket gör att ett lag med lågt försvarsspl inte behöver lika många spelare med offensiva kvaliteer.
Lag med lågt försvarsspel får också lätt en tråkstämpel. Eller vad sägs om Gefle, Kalmar, Norge, Sverige eller Grekland alla med lågt försvarsspel. Jämför vi med Barcelona, Spanien, Portugal eller Brasilien som alla har högt försvarsspel.
Generellt kan man alltså säga att det är effektivt att stå lågt med försvaret men det kan bli problem när man själv måste anfalla, hålla i bollen och trycka på. Dessutom är det laget med lågt försvarsspel beroende av bra huvudspelare. Då ett motståndarnas vapen mot lag med lågt försvarsspel blir att lyfta in bollar i straff området. Vid högt försvarsspel är det viktigt att mittbackarna är snabba. Vilket vi Hammarbyare bittert fick erfra 2002 när Bajen gick från lågt försvarsspel tillhögt försvarsspel men behöll Johan Andersson och Jonas Stark som mittbackspar. Dessa två rubusta mittbackar fungerade dock mycket bra vid lågt försvarsspel 2001.
lördag 7 februari 2009
Del 2 Överbelastning och styrning
Då var det dags för Del 2 i de taktiska bitarna av spelet fotboll. Jag vill poängtera att den tänkta målgruppen för detta lilla försök att förklara fotbollens begrepp är personer som inte själva har så stora kunskaper. Läsare som har spelat fotboll på en hygglig nivå har redan högre kunskaper än vad dessa inlägg ger.
Överbelastning har funnits under lång tid och i många varianter. Exempel på detta är att fylla på med spelare framför målvakten vid hörnor. En annan variant är att köra med två stycken defensiva mittfältare framför två mittbackar och på så vis få övertag i en yta där många målchanser skapas. Djurgården var exempelvis mycket framgångsrik med tre stycken centrala mittfältare när man spelade 4-3-3 mot övriga svenska lag som spelade 4-4-2. Där kant spelarna inte klev in i mitten. På så vis överbelastade Djurgården mittmittfältet.
När man inom fotbollsfamiljen idag pratar om överbelastning så menar man framför allt att det anfallande laget väljer att mata bollar mot en yta där flera anfallande spelare löper in i den ytan. Drillo utnyttjade det till fullo som Norsk förbundskapten. Spelet var enkelt. Långa bollar från vänsterbacken slogs mot höger yttermittfältare (Jostein Flo) som var en fantastisk huvudspelare. Ett antal spelare kom i fart in mot samma yta för att ta hand om den vunna nick duellen. Att försvara sig mot detta är väldigt svårt om laget spelar zonförsvar. Det Norska exemplet är ett exempel på där större delen av spel idén går ut på att överbelasta oavsett motståndare. Inom svensk fotboll är det mer vanligt att lagen innan match identifierar vart motståndarna har sin svaghet och på så vis anfaller mot just den ytan eller spelare.
Som försvarande lag är motdraget styrning av spelet. Styrning är svårare att se som lekman. Om jag fortsätter med det Norska exemplet så var motmedlet att helt enkelt styra spelet till den norska högerbacken istället för vänsterbacken. Norrmännens motståndares anfallare skulle helt enkelt se till att bollen inte hamnade hos den norska vänsterbacken. Styrning av spelet handlar om att få motståndarens svaga spelare att hålla i bollen. När bollen väl hamnar där så sätter laget in sin press. Mot förra årets Hammarby valde motståndarna att styra bort spelet från Petter Andersson och Chanko så att dessa inte skulle få bollen rättvända centralt på offensiv planhalva. Lösningen var att få ut bollen till framför allt Hammarbys vänstersida där Haris och Emil ansågs vara lättast att vinna bollen ifrån.
Styrning är väldigt effektivt när motståndarna har stor nivå skillnad på spelarna eller när det egna laget har stor nivå skillnad på spelarna.
Överbelastning har funnits under lång tid och i många varianter. Exempel på detta är att fylla på med spelare framför målvakten vid hörnor. En annan variant är att köra med två stycken defensiva mittfältare framför två mittbackar och på så vis få övertag i en yta där många målchanser skapas. Djurgården var exempelvis mycket framgångsrik med tre stycken centrala mittfältare när man spelade 4-3-3 mot övriga svenska lag som spelade 4-4-2. Där kant spelarna inte klev in i mitten. På så vis överbelastade Djurgården mittmittfältet.
När man inom fotbollsfamiljen idag pratar om överbelastning så menar man framför allt att det anfallande laget väljer att mata bollar mot en yta där flera anfallande spelare löper in i den ytan. Drillo utnyttjade det till fullo som Norsk förbundskapten. Spelet var enkelt. Långa bollar från vänsterbacken slogs mot höger yttermittfältare (Jostein Flo) som var en fantastisk huvudspelare. Ett antal spelare kom i fart in mot samma yta för att ta hand om den vunna nick duellen. Att försvara sig mot detta är väldigt svårt om laget spelar zonförsvar. Det Norska exemplet är ett exempel på där större delen av spel idén går ut på att överbelasta oavsett motståndare. Inom svensk fotboll är det mer vanligt att lagen innan match identifierar vart motståndarna har sin svaghet och på så vis anfaller mot just den ytan eller spelare.
Som försvarande lag är motdraget styrning av spelet. Styrning är svårare att se som lekman. Om jag fortsätter med det Norska exemplet så var motmedlet att helt enkelt styra spelet till den norska högerbacken istället för vänsterbacken. Norrmännens motståndares anfallare skulle helt enkelt se till att bollen inte hamnade hos den norska vänsterbacken. Styrning av spelet handlar om att få motståndarens svaga spelare att hålla i bollen. När bollen väl hamnar där så sätter laget in sin press. Mot förra årets Hammarby valde motståndarna att styra bort spelet från Petter Andersson och Chanko så att dessa inte skulle få bollen rättvända centralt på offensiv planhalva. Lösningen var att få ut bollen till framför allt Hammarbys vänstersida där Haris och Emil ansågs vara lättast att vinna bollen ifrån.
Styrning är väldigt effektivt när motståndarna har stor nivå skillnad på spelarna eller när det egna laget har stor nivå skillnad på spelarna.
tisdag 3 februari 2009
Del 1 Zonspel, man mot man eller en variant av båda
Jag tänkte i en serie inlägg gå igenom olika taktisk bitar av fotbollen.
Del 1 Zonspel, man mot man eller en variant av båda.
Del 2 Överbelastning och styrning
Del 3 Lågt eller högt försvarsspel
Del 4 Press eller falla
Del 5 Spelsystemet
Det finns olika sätt och tekniker att försvara sig på. Vanligast är varianter av zonförsvar eller man mot man försvar.
Zonförsvar vs man mot man försvar
Jag tänkte inleda denna serie med att förklara skillnaden mellan zonsförsvar och man mot man förvar. Av tradition så använder sig svenska lag framför allt av zonspel i försvarsspelet. Det innebär att planen delas upp i olika zoner, utifrån vart bollen befinner sig. Oftast är det en spelare som ansvarar för en zon men det kan vara så att flera spelares zoner går ihop. Ju närmare bollen spelaren befinner sig desto mindre är zonen. Ett exempel.
Vi antar att Bajen ställer upp med följande lag:
-------------- Rami --------------
David, José, Christian, Emil
------------ Chanko ------------
Castro-------------------- Helg
------------- Gaete--------------
Charlie -------------- Freddy
Motståndarna vänsterback har bollen vilket innebär att Charlie, Castro och Gaetes zoner blir ganska små medan Emil och Helg som befinner sig längst ifrån bollen har stora zoner. Anledningen är helt enkelt att ju närmare spelaren befinner sig bollen desto fortare kan bollen hamna i spelens zon. De spelare som är långt ifrån bollen hinner förflytta sig längre sträckor innan bollen hamnar i deras zon, vilket gör att spelaren kan bevaka ett större utrymme. När bollen närmar sig det egna målet kommer även zonerna att minska efter som den yta som behövs täckas minskar. Principen är fortfarande ju närmare bollen spelaren befinner sig desto mindre blir spelarens zon.
Man mot man innebär att det försvarande laget söker upp varsin anfallande spelare och följer den spelaren över planen oavsett vart spelaren befinner sig.
Nu tänker ni säkert att det finns inget lag som spelar 100% zon eller 100% man mot man försvar. Det stämmer, i vart fall är det väldigt få lag på hög nivå som endast spelar en typ av försvarsspel. Anledningen är helt enkelt att det inte blir effektivt om försvarande lag använder sig uteslutande av en teknik. Jämför vi med andra sporter så använder exempelvis handbollslag uteslutande zonförsvar och i ishockey så använder sig man sig av man mot man försvar i egen zon så länge som lagen har lika många spelare på plan. Men i fotboll gäller som regel en kombination av de två teknikerna.
Zonspelet har sin nackdel i att anfallande lag kan överbelasta en zon vilket gör att en försvarsspelare lämnas ensam med två eller flera spelare. Man mot man försvar har sin svaghet det anfallande laget kan utnyttja det faktum att försvararna kommer att följa med spelaren och helt enkelt öppnar upp stora ytor av planen. Dessutom har individen i man mot man försvaret inget understöd vilket gör att försvaren själv måste klara av motståndaren.
Lösningen på problemen är helt enkelt en kombination av de både teknikerna. Exempelvis kan det försvarande laget välja att pumpmarkera en spelare men att i övrig spela zonförvar. Ett annat exempel är att ju närmare det egna målet bollen kommer desto mer agerar försvaret man mot man. Bäst utvecklat är nog försvarsspelet i samband med hörnor. Här valde lagen tidigare att spela antingen zon eller man mot man, undantaget målvakten som i stort sätt alltid gick på boll om det fanns en rimlig chans att nå den. När det anfallande laget började gå hårdare mot målvakten så blev lösningen att målvakten plus de två, tre eller fyra bästa huvudspelarna går mot boll i sina zoner och har ingen markeringsuppgift. Medan övriga spelare kör man mot man mot det anfallande lagets bästa huvudspelare. Detta innebär att det den anfallande spelare som ska nicka in bollen i teorin kommer att ha två spelare emot sig, en som går på boll och en som går på kropp vilket gör att även lag som Hammarby kan försvara sig mot lag som Kalmar, men det krävs att laget har minst tre riktigt bra huvudspelare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)